måndag 10 januari 2011

Isklumpar....Och EN FIN AWARD


Jodå....det gick bra..kom upp ur sängen i morse...Jag har fått för mig att byta sovrum. Sover så dåligt. Vaknar vid småtimmarna och tusen tankar poppar runt i skallen. Inte bra inte bra, när man ska upp till jobbet. Så därför bäddade jag i gästrummet i natt. Tog mjuka madrassen och gonade in mig i kuddarna. Kan det vara fel på "stora sovrummets" energi??...För jag sov skitbra inatt i gästrummet. Eller är det för att det känns mindre, och mysigare i en enkelsäng än i dubbelsängen?? Nåt kan det vara..tänker testa i natt igen att sova i Gästrummet...För det känns lite tungt just nu...Undrar om det beror på, att plötsligt är man själv igen, efter den stora gemenskapsfulla jul/nyårstiden.
Och nog gick det bra på jobbet..Det var roligt att komma tillbaka.
Gick och tränade efter jobbet och det var tungt...kändes att det var ett bra tag sedan sist...Men kände jag mig peppad att fortsätta!! Träffade de trevliga kvinnorna på gymet, ...de hade alla gått upp i vikt över julen. Vi skrattade och flamsade över detta.
Så trots en viss tyngdkänsla som infann sig i går...så är det ganska ok...trots allt.
Det blåser och är ett riktigt skitväder, går knappt att gå ute. Halkigt, och dåligt sandat. Åkte upp i hissen med Glada Grannen. Han sa att det skulle bli kallare, och mera halkigt..ha ha vad ruskigt. Mitt fån kunde inte köra in bilen i carporten. Det hade rasat ner massor av tung issnöklumpar...och det bara bara att skotta sig in....Glad att det gick bra och att jag inte fastnade, som förra gången......Väl hemma inne och när öppnade datorn Hade jag fått en peppaward av Agneta på bloggen Mitt liv i Dur och Moll!!!!!!! För att jag har ett så stort och vänligt hjärta!!
Och jag blev så himla glad....
VAD skönt att ha dessa mina söta vänner i bloggens värld.
Januari äääääär en tung månad...det är den månaden som min man dog i, och på måndag är det årsdagen...Det har gått tio år, men va 17 det känns lika tungt för det!
Jag var då 42 år och undrade hur det skulle gå att överleva utan min älskade make.
Livet går vidare men inte sorgen och tomheten.
Men nu är inte detta det som tynger mig idag, och igår...det är nog Oxmånaderna???
Awarden...så fin...ska sova på saken och i morn ska jag skicka den vidare till fem...skulle ju ges till alla mina bloggisar, men då skulle den kanske inte ha samma kraft och få en att känna sig utvald och speciell just då!!
Godkväll och nattis!





8 kommentarer:

  1. hej o gokväll hoppas du finner din sovplats och kommer till ro..det kan vara lite tungt efter alla helger men snart är man inne i gamla vanor igen,bara januari och februari har gått..och det blir ljusare igen..må så gott och jag ger dig lite pepp utan award..kramen

    SvaraRadera
  2. Hoppas du hittar en bra sovplats, Skönt o komma igång med träning jag har varit på mitt första pass idag ,och det känns bra efteråt
    Ha en bra vecka sov gott

    SvaraRadera
  3. Precis vad jag trodde, skrev en lång kommentar och den försvann som en fis i rymden.
    Tyckte så synd om dig för att du var så lessen, förstår att saknaden aldrig försvinner efter en älskad vän.
    Jag vågar inte ens tänka tanken...

    Fick också en peppaward idag...ska sova på saken och se vad jag hittar på imorron....
    vill nog att allla mina bloggvänner ska få en sådan tanke...

    ha en finfin tisdag.

    SvaraRadera
  4. Kan nog vara så att det är en annan energi i gästrummet , som din kropp och själ blir lugnare av.
    Hoppas att du sover bra inatt.
    Och saknaden efter en älskad vän går aldrig över, det förstår jag.
    Vågar inte ens tänka tanken...
    Vilken tur att du fick awarden den kom ju alldeles rätt.
    Jag fick också en.
    Ska sova med den inatt och se vad jag ska göra av den imorron.
    Vill ju att alla mina bloggvänner ska få den....

    Kram och ha en finfin tisdag.
    Men va sjutton är jag inte inloggad...

    Kram från Rantamor.

    SvaraRadera
  5. Vet precis hur du känner det. I januari gick vår son bort och även fast det är många år sedan det hände, känns årsdagarna fortfarande så tunga. Byt sovrum! Då har du lite att pyssla med som skingrar tankarna.
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Man kan aldrig mäta sorg och saknad, lika lite som någon annan kan förstå fullt ut. Själv har jag varit förskonad från att mista någon som står så nära, men genom jobbet sett en del. Såg i helgerna som var nu ett program där K-G Hammar (tror han är präst) medverkade, han sa något klokt, "har man aldrig upplevt sorg har man aldrig levat". Tror att han mist sin fru.
    Byt sovrum!! Säkert så har något hänt som gjort att det blivit negativ energi där, sen kanske du mår bra av att ändra om och plocka hemma nu när det är extra tungt.
    Ha det så gott och halka inte omkull!!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tänk, bara 42 och änka. Och sen att det gått tio år är ju bara en tidsrymd liksom. Det känns ibland som ett år och ibland som tjugo.

    Min mamma dog 17:e januari, men -94. Min pappa dog 18:e december 2002 och det känns ibland som om det var två månader sen, jag sätter nästan i halsen när jag tänker att det gått åtta år!
    Han fattas mig.

    Grattis till awarden. Och jag tycker definitivt att du ska byta sovrum. Har du fler är det bara att sätta igång. Det kan vara något som stör i ditt vanliga sovrum. Ibland kan det lätta om man ändrar om eller gör om något, men inte alltid. Byt du så sover du säkert bättre.

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Förstår att det är tungt när det är årsdag efter din man. även om många år är till ryggalagda så finns allt kvar inombords.
    Visst kan det vara energin i rummet som spökar så du kanske skall byta sovrum.
    Men det är ju bra att du kan gå in i gästrummet och sova gott.
    Visst blir man ensam igen efter storhelger och det känns ju i hela kroppen.
    Ha det så gott du bara kan, varma kramar:)

    SvaraRadera