Underbart är kort

En vecka är kort. Men underbar. Ta vara på tiden och njuta. Det kan vara stressigt det också. Men vi hade inte stressigt. Vi njöt. Så vacker natur så det nästan gjorde ont. Färger. Naturens egna. Och dimman var vacker, solen och även snölandskapet vi fick uppleva. Hösten var långt kommet uppe i norra Dalarna. Inte som i juli, då svettades vi 30+ grader som rann nedför ryggen bakom ryggsäcken. Nu var det skönt att ha ryggsäcken som värmde bakom ryggen.  Fick inhandla extra yllebyxor och ylletröja i fjällstationens bod.  Friskt och lätt att vandra. Och inga myggor eller knott. Underbart. Och bastu varje kväll.  Målade bilder i stugan vid köksbordet, i minnet av vi vad upplevt under dagen.  För kallt att som vi trott, sitta ute och måla.  Hurvade och trotsade lite kyla några  gånger och satt i fjällsluttningen och målade. Ack, då var det extra skönt med bastu efter det.  Vaknade en morgon och landskapet var vitt. Snö.  Vackert det också. Väl hemma, är det som vanligt igen. Sensommar, med lite höstinslag.  Skönt.  Nu åter till verkligheten och skolan, och projektarbetet Anita Sommarström, min mor åländskan. Jo, tillägger att nu som 90-åring och aningen dement, pratar mamma bara om Åland och barndom och ungdomsminnen. Det blir nog så. Närminnet, ni vet. Närminnet. Själv har jag väldigt dåligt med alla minnen ;). 

Ser ni renarna.