onsdag 20 juli 2011

Sommari P1.




Idag soffläge igen...för att bli riktigt frisk..honung vitlök ingefära citron..
Lyssnar på PI sommarprogram..huvva det är sorligt..handlar om sorg och hur en kvinna mist sin man i Cancer..Känner igen och en massa minnen vaknar. Sorgen går inte över, den bleknar lite men den tar inte slut..Man tänker på barnen, att förlora en förälder, att bli halv..Inte alls lätt. Tror inte att tiden läker alla sår..man mår bra och livet går vidare..men man glömmer inte.
Vacker musik, man blir lite ledsen...och det får man bli..

5 kommentarer:

  1. Ja det var ett starkt program. Hon resonerade klokt tycker jag. Avslutningslåten med Gabriellas sång var mäktig...

    Kram
    annika

    SvaraRadera
  2. Det är just sådana ögonblick som man fattar vad uttrycket " det faller skuggor på min grav" betyder. Det tog lång tid för mig att förstå innebörden. Krya på dig nu!
    På det bestämdaste!!:D
    Karinkram!

    SvaraRadera
  3. Jag lyssnade också på det, det gjorde ont. Jag har mist på nära håll, den förlusten kommer jag nog aldrig över. Men livet går vidare och det gäller att ha det bra tillsammans med dem man älskar. Uj, så djupt det blev nu...

    Kramen på dig!

    SvaraRadera
  4. Halloj !

    Det var nog tur jag inte lyssnade på det programmet.Jag som gråtit utan anledning flera gånger förra veckan.Kan inte höra en låt som gör att jag förknippar den med något.Då kommer gråten.
    Sommardepression av svag karaktär, kan det vara.
    P.g.av ensamheten, fast jag själv valt den halvt om halvt.Min sambo dog 2003,han trodde inte han skulle bli 42 år ens.född -57 alltså 14 år yngre än mig.Han levde fel.
    Satt,åt,drack,rökte och låg och sov och jag sprang som en skållad råtta.På den tiden var jag ganska rask.

    Sucka mitt hjärta men brist icke.
    En väninna till mig har mist sin man genom the big C.Och en FB+bloggvän likaså.
    Grymt.

    Kram Mi

    SvaraRadera
  5. E' de' egentligen inte lite gott att få frossa i gråtmildhet!? Låta en tår trilla ned till vacker musik. Låta minnen av kära anhöriga skölja över en och känna saknaden. DEN går ALDRIG över. Man lär sig bara att leva med saknaderna, med minnen.
    Jag hoppas att du snart blir helt frisk och har återhämtat dig och kan njuta av denna ljuva högsommartid./Anja

    SvaraRadera