söndag 23 oktober 2011

Sköna höstsöndag..





Vilken fin dag.....mot gårdagens grårusk..tack tack för denna fina höstdag. Städade på förmiddagen..justerade lite på Christina von Silverdufva...bakgrunden är ännu ej uppfunnen.
Tog en promenad hem till mor Anita...hör och häpna..hon ville ta ner gardinerna...Min lite mer påstridiga storasyster, hade fått mor på andra tankar. INTE ville målargubbarna ta ner gardinerna, eller flytta på blommor, dundrade storasyster..Så Lisa, barnbarnet, plockade ner gardinerna så snällt idag....Ujujuj vad mor Anita lider nu, när inte allt står som det ska på sina platser...Men jag förstår, jag hatar också när det stökas till och ändras i min inredning...
Mor bjöd på sin favoritmat, HämtPizza....Sedan tog vi en skön promenad i vår vackra stadspark, som ligger precis så nära, att mamma orkar gå dit.Vi skulle fika i Cafét i Wadköping, men där var fullsatt.Besökte den lilla handelsboden.....Men mot slutet på promenaden var hon väldigt slut och trött. Så jag följde henne upp till lägenheten och till att vila i sängen..Lilla mamma, så gammal du har blivit..

6 kommentarer:

  1. Ser att solen räckte åt er också...sååå vackert i Stadsparken!! Å handelsboden...där kan man gå och lukta och strosa hur länge som helst. Förstår att lilla mamsen lever upp då. Å sen åkte gardinerna ned!! Ser man på...förstår att hon lider nu, men det kommer ju att bli så fint när allt blir nymålat. Hoppas att det är snart gjort så ordningen blir återställd.
    Ha´en skön söndagskväll!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Vackra bilder Karina, såååå!
    Det är inte helt lätt när man blir gammal, riktigt gammal. Söta faster!

    Ha en fin söndagskväll!
    Karin ger kram!

    SvaraRadera
  3. Vilka fantastiska bilder du bjuder på och så gulligt du har skrivit om din mamma.Jag njuter av att det finns människor som fortfarande är måna om sina föräldrar.
    Hoppas att det går fort med renoveringen så att allt kommer på plats igen.
    Jag är precis som hon och dig.Jag mår inte bra när det inte står där det skall stå.
    Kramizzzar på er båda .

    SvaraRadera
  4. När du skriver om din mamma så blir jag verkligen berörd, gråter en skvätt och saknar min mamma något fruktansvärt.
    Hon gick bort alldeles för tidigt, var bara 78 år. Låter kanske inte så ungt, men hon var hela 35 när hon fick mig. Hon var också väldigt ungdomlig och min pappa var 6 år yngre, så det kändes helt fel.

    SvaraRadera
  5. Så fint du skriver om din lilla mamma, hoppas hon får ha hälsan länge länge än.
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  6. Underbar skärpa, djup och färg i höstbilderna!
    Kram, -Ann-Mari

    SvaraRadera