En bifamilj som har förlorat sin drottning är ett osammanhängande, rastlöst och förvirrat samhälle. Ingenting fungerar. Det går lätt sin upplösning till mötes. Ett bisamhälle med en god, kraftfull drottning är däremot ett av de mest välordnade och framgångsrika samhällen man kan tänka sig. Många drag i drottningens parning har varit gåtfulla, men under de allra senaste åren har mycket blivit uppklarat. Parningen äger rum på tjugo meters höjd men aldrig på marken och aldrig i en bikupa. Mötet sker alltid uppe i luften. Man vet att hannarna från flera bigårdar inom ett bestämt område flyger ut för att möta en drottning på en bestämd ” plats ”( på uppvindar ). På långt håll kan drottningen lukta sig till de dofter som hannarna avger för att locka henne till sig, och hannarna kan – så snart drottningen är ett femtital meter från mötesplatsen - lukta sig till de doftämnen hon avsöndrar för att underrätta dem om sin ankomst.
Innan hon vänder hem kan hon ha parat sig med sex eller sju, ja, kanske åtta hannar, och som ett tecken på att dagens gärning är fullbordad vänder hon hem med resterna av könsorganet från den sista hannen som parade sig med henne. Om hon tillförs för litet säd under den första parningsflygningen kan denna upprepas efter ett par dagar, kanske två gånger. Men när sädesbehållaren är fylld upphör drottningens lust till parning, och hon börjar genast att lägga ägg. 
Intressant !!Tack=)
SvaraRadera