tisdag 26 oktober 2010

Tissssssssssssssssda'


Jaha...vad kan man säga om denna dag?? Kära dagbok: idag är det tisdag. Inget speciellet hände på jobbet, jag slutade kl 15.00. Direkt efter jobbet åkte jag för att köpa kängorna jag ville ha. De var slut!!! I min storlek, då blev jag sur. På Stortorget var det polisutryckning och slagsmål utanför systemet..stadens fyllon var inte sams. Det var kallt om näsan när jag cyklade till mamma.Hon hade fått brev från skatteverket som ville ha hennes lägenhetsnr. Det upprörde henne och jag fick ringa hyresvärden. Lånade en grön basker av henne, och en varm kofta. Väl hemma tog jag en titt på vinterkläderna. Borstade/rollade bort allt vitt katthår och saknade min fina Birmakatter,(sålde dem i somras, snyft)men inte katthåret. Tvättade två vinterjackor och ska lämna in den svarta kappan till kemtvätt. Jag behöver inte köpa ny kappa..blev plötsligt ekonomisk. Skatteverket ville veta mitt lägenhetsnr också. Lönebesked....avdrag för tre sjukdagar, sånt är trist.
Snart slut på tissssssdag i morron onsdag och kermikkväll, jippi! .
......fick en svår attack av saknad då jag laddade över bilden på mina katter...

7 kommentarer:

  1. Hjälp vilka söta katter...
    ha en skön avslutning av tisdagen..det kommer snart en ny.. kram

    SvaraRadera
  2. Attans då att skorna i din storlek var slut...typiskt ju.
    Kanske finns i någon annan skobutik ???
    Förstår att du saknar dina vackra katter.

    Ha en bra kväll.

    SvaraRadera
  3. Oj vilka söta katter! Förstår att du känner saknad.
    Hoppas att du får glada dagar resten av veckan. /SA

    SvaraRadera
  4. Ja där ser man! Aldrig skjuta upp något som man vill göra. Attans också att du inte köpte dina känger igår. Men kan de inte ta hem från en annan affär? Frågade du detta? Om min mammma hade levt idag så hade hon också blivit väldigt upprörd av detta med att lämna ut sitt lägenhetsnummer. För det första hade hon inte vetat vilket nummer det var sedan tror jag hon skulle fått för sig att någon skulle komma bryta sig in hos henne. Min mamma dog förra sommaren och var det sista året gravt dement. Usch, nu blev jag visst lite känslosam.

    SvaraRadera
  5. ...att vad trist att få sälja sina små älsklingar, det skulle jag aldrig greja. Men så har vi ju haft vårt monster i 16 år snart och då är det inte lätt att bli av med dom. Jag fasar för den dagen!
    Typiskt att när man bestämt sig för att köpa något och så finns det inget kvar, inte kul alls. Hoppas du lyckas hitta några andra som du gillar.
    Jag har inte börjat måla - för säsongen - ännu, men det har varit väldans kallt nu i två dagar med frost på mornarna så det kanske blir något lite senare i veckan. Man kan ju inte göra annat än att städa eller måla - och då vet ju jag vad jag väljer! :-)

    SvaraRadera
  6. Det är det jag säger. Man ska slå till direkt när man ser något som man vill ha.Förstår att du saknar dina katter, men beslutet att sälja dem var säkert för deras bästa och det är minsann inte alla som tänker så.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  7. Mmm, förstår att du saknar dem, så fina.
    Varför vill de ha ditt lägenhetsnummer?

    Ha en bra och lerig kväll.
    ;)

    SvaraRadera